Hajen 13 år

En hemskt svängig bit musik jag mixat

Måndagsbestyr

J åkte till sin första måndagsarbetsdag i morse. Jag ville inte vara sämre utan sällskapade in till T-centralen. En morgonpromenad till Stadsbiblioteket – jag fick en karta och kan nu stället utan och innan som om det vore min egen klänningsficka. Barnavdelningen var fantastiskt trevlig, jag fick låna hem Molly Moon’s incredible Book of hypnotism som ljudbok. Hurra! Om jag minns rätt drar den lite åt A series of unfortunate events. I väntan på att butikerna skulle öppna, klockan var vid det här laget bara kvart i tio tog jag en fika. En väckarklocka som nu verkar ha mist sin duglighet köptes. Det får bli en tur in igen i morgon. Reklamation är sjukt underskattat.

Utöver ovanstående äventyr har förmiddagen ägnats åt nördläsning om West Wing. På grund av spoilerrisken har jag undvikit det mesta i kommentars-, recensions- och analysväg tidigare. Nu är det däremot dags. Framför mig har jag bland annat artikeln The West Wing as a pedagogical tool. West Wing har väckt mitt politiska intresse igen. Även om det inte är i närheten av vad det har varit, är det alltid någonting.

Nu väntar lunch på balkongen innan jag ska rensa min dator på gamla jobbfiler. Från och med nu är det en privat nöjesdator – ingenting annat!

Idag börjar livet efter

För en dryg timme sen såg jag och J färdigt sista avsnittet i sjunde säsongen av West Wing. Nu är det slut på sena kvällar med CJ, Donna, Matt och Margaret. Inga fler fantastiska frukostar med Leo, Jed och Toby. Finito. The end. Slut.

Ett tomrum öppnar sig och jag inser inte hur stort det kommer att bli förrän jag börjar om med Barack Obamas självbiografi och tror att det är om Matt Santos jag läser. Jag skulle vilja spoila hela slutet, hela sista säsongen, för att det är så fantastiskt och att alla borde veta vad som händer. Men jag avstår och rekommenderar alla jag känner att titta själva istället. Jag är övertygad om att jag är en bättre människa efter West Wing.

Running up that hill

Idag har jag bland annat gjort en blandskiva till en vän som jag inte träffat på länge. Det är en av de bästa människorna jag vet. Oerhört vis med fötterna på jorden samtidigt som huvudet är uppe i det blå emellanåt. En mycket inspirerande vän.

Dessvärre förstod inte min dator att bränna de billiga skitskivorna jag hittade i en låda så brevet får vänta till imorgon vardag. På skivan finns bland annat en av mitt livs finaste bitar – i en helt ny tappning.

Kate Bush – Running up that hill (Datasette remix)

hurra för frukost på balkongen

smoothie och macka och uppföljaren till min fantastiska bok. samt en koltrast. hurra!

1517 + harder better faster stronger

vegetarisk pyttipanna med ägg kan vara den godaste maten idag

Melt! Festival

Ferropolis – snyggare miljö får man leta efter.

Melt! var en fin upplevelse. Vårt tyska tält stod emot varje nattlig regnstorm och som om det vore magi slapp vi regn på oss när vi befann oss utanför det. Om dagen sömn och korsordslösning. Om kvällen fina spelningar och bra mat. Samt öl.

Det är hemskt intressant att jämföra festivaler med varandra. Särskilt utomsvenska med svenska. Och särskilt alla andra med den jag själv kommer från. Smått skadad får man lov att vara ett tag till i alla fall. Det får kanske vara så när jag har valt att bara arbeta med sådant jag tar på allvar. Allvarligheter släpper man inte så fort. Melt! var en tämligen fin festival med runt-omkring-miljö och bokning i topp. Jag fröjdas också av alla fina pantsystem på muggar, glas, tallrikar och bestick. Heja! När ska svenska festivaler förstå att det är en hemskt bra idé – försäljningsmässigt OCH ekologiskt?

Melt! om natten

I väntan på att J kommer hem med kameran med våra egna bilder i har jag ärligen snott och lånat dessa två från Melt!s hemsida. Följ länkarna för fotograf och fler bilder.

jag ska gifta mig med en gangstahiphoppah