Tag Archives: fever ray

Melt! Festival

Ferropolis - snyggare miljö får man leta efter.
Ferropolis – snyggare miljö får man leta efter.

Melt! var en fin upplevelse. Vårt tyska tält stod emot varje nattlig regnstorm och som om det vore magi slapp vi regn på oss när vi befann oss utanför det. Om dagen sömn och korsordslösning. Om kvällen fina spelningar och bra mat. Samt öl.

Det är hemskt intressant att jämföra festivaler med varandra. Särskilt utomsvenska med svenska. Och särskilt alla andra med den jag själv kommer från. Smått skadad får man lov att vara ett tag till i alla fall. Det får kanske vara så när jag har valt att bara arbeta med sådant jag tar på allvar. Allvarligheter släpper man inte så fort. Melt! var en tämligen fin festival med runt-omkring-miljö och bokning i topp. Jag fröjdas också av alla fina pantsystem på muggar, glas, tallrikar och bestick. Heja! När ska svenska festivaler förstå att det är en hemskt bra idé – försäljningsmässigt OCH ekologiskt?

Melt! om natten

I väntan på att J kommer hem med kameran med våra egna bilder i har jag ärligen snott och lånat dessa två från Melt!s hemsida. Följ länkarna för fotograf och fler bilder.
Annonser

Sjörövarskeppet Fever Ray

Fever Ray 1

Fever Ray 2

Från Honey Is Cool till The Knife till Fever Ray. Karin Dreijer Andersson tar ytterligare ett sjumilakliv för att visa hur svensk pophistoria ska skrivas. Det är mörkare än tidigare och trots att olikheterna är stora från hennes tidigare projekt står det helt klart vem det är som står bakom. Vi bad Karin berätta om processen.

Vad tycker du är de största skillnaderna i branschen idag jämfört med för 15 år sen?
Det är mycket intressant att se de stora skivbolagens nedrustning. Att makten tagits ifrån dem. Internet har gjort otroligt mycket för musikspridning. Fördelarna väger upp men nackdelarna är att ingen har löst hur kompositörer, textförfattare och musikproducenter ska få betalt för sitt arbete. Nu när stora artister som Madonna, Neil Young, Bruce Springsteen med flera inte får betalt för att sälja skivor längre så turnerar de istället flitigt och konkurrerar ut mindre band och andra bands gager. Så turnerandet är inte heller någon lösning. Det vore obehagligt om fler och fler band tvingas kompromissa och till exempel börja göra reklammusik och egna klädmärken. Istället för att göra det de är bra på – musik. Så ser utvecklingen ut på många ställen utomlands.

Hur har din egen utveckling sett ut? Skiljer sig producenten/låtskrivaren Karin idag från Karin under Honey is Cool-tiden?
Det är så länge sedan nu så jag minns knappt hur det gick till att spela i Honey is Cool. Jag hoppas att jag har en massa bra och dåliga erfarenheter som jag kan utgå ifrån när jag arbetar. Det som skiljer är att jag ger musikarbetet mer tid idag.

Hur skiljer sig projektet Fever Ray från projektet The Knife?
För mig är det bara två olika arbetsprocesser, The Knife är tillsammans med Olof, Fever Ray är jag själv som skriver. Men nu har ju Fever Ray utvecklats till ett liveband också, med fem medlemmar och det är något helt annorlunda det med. Mycket spännande och fantastiskt roligt är det.

Det finns de som tycker att du förfular din röst och de som tycker att det är ett vackert och skarpt könsneutraliserande grepp. Hur ser du på din röst? Hur förhåller du dig till den som instrument? … som identitetsmarkör?
Det är intressant att jobba med röst som instrument. Alla förhåller sig speciellt till röst. Man tror att den är mer mänsklig än andra instrument. Därför är det roligt att manipulera den på olika sätt. Det kan stundtals vara provocerande, men det beror ju mest på vad man som lyssnare har för inställning och förväntning.

Det visuella tar stor plats i både The Knife och Fever Ray. Ibland känns det som att musiken är halv utan det visuella. Hur ser din process ut? Skapas de båda uttrycken sida vid sida?
Jag gör alltid musiken först. Jag försöker att inte tänka så mycket på bild under musikprocessen, bild påverkar musiken så mycket och jag vill att musiken får vara fri tills den är klar. När albumet är mastrat och klart, då börjar jag fundera och se vilka jag ska jobba med bild ihop med.

Och hur förhåller sig de båda till texterna?
Texten kommer efter musiken. Andreas Nilsson och Martin de Thura har gjort varsin video till Fever Ray, men jag vet inte hur de förhåller sig till texten. Mycket fritt verkar det som, och det är bra, de måste arbeta med sina egna tolkningar och idéer.

The Knife gjorde väldigt få spelningar. Som Fever Ray gör du några fler, men fortfarande få. Hur ser du på livespelningen som fenomen?
Det är ett experiment. Andreas Nilsson och jag blandar bild och musik, testar olika idéer och element och ser vad som händer. Vi ändrar, förbättrar, testar nya saker under projektets gång. Framförallt är jag nu fascinerad över den sociala delen av turnerandet, att bo ca 12 pers i en buss och leva och sova i den. Och se vad som händer. Det är som på en båt, ett sjörövarskepp.

When I grow up.

Jag tror att jag håller på att bli stor nu. Liksom vuxen. Trots att jag fortfarande får åka på SL:s terminskort för barn. Det är en ganska stor insikt. Alltså. Jag står i bostadskö för första gången på riktigt, har blivit anställd för första gången på riktigt, ska flytta från min uppväxtstad och lämna min bästa vän och stora kärlek kvar. Det finns ingen anledning att klamra sig fast längre. Jag måste släppa taget någon gång. Och J flyttar ju faktiskt efter om bara några månader.