Hej, jag har haft det bättre i Berra

Hej, jag heter Hipster och firade nyår i Berlin. För allt är bättre i Berlin. Bland annat var jag på lokal och dansade till följande:

jag är hemma – ska vi leka?

Efter flera veckor av resande kors och tvärs, Karlshamn-Helsingborg-Berlin-Melt!-Berlin-Helsingborg-Göteborg, är jag tillbaka hemma i Hägersten. Det har hänt tusen saker och jag är klokare än någonsin. Jag läser en fantastisk bok – Priset på vatten i Filistere – och begrundar mitt liv. På dörrmattan låg antagningsbeskedet till Kulturgeografi A, men det åkte i soporna – jag har ett jobb och tror inte att skolbänken är vägen till visdom. Skönt med verkliga insikter ibland. Det är inte på universitetet jag kommer att förkovra mig i min favorit bland historiska epoker – 1900-talets Sverige, det är i mitt vanliga liv jag kommer att göra det. Jag är rädd för vad universitetsutbildningar och forskningsvärlden gör med människor med visioner. Fast ännu räddare är jag för den verkliga världen. Vi är så historielösa.

Jag blir rädd för min hemstad när det tar 2 minuter innan jag möts av stressen och de otrevliga människorna som tror att man bara vill dem ont och larmet. Det blir en utmaning att hålla Stockholm stånget i höst utan att falla dit själv.

Åh, jag längtar efter mina vänner. Ni som är bäst på att inspirera och genomföra de bästa och finaste sakerna i världen. Ni som får mig att tro på mänskligheten. Nu är jag hemma – ska vi leka?

halvårsbokslut nästan

januari såg ut lite som månaderna innan. jag arbetade på ett jobb där mycket var paradoxalt oc mitt välmående tydligt var åsidosatt – medvetet eller omedvetet kvittar. jag ägnade all övrig tid åt att styra upp publikservicen på den här svenska festivalen. mycket slit, väldigt kul! jag insåg för sjuttonde gången sen höstterminens start att jag, för mitt eget bästa, borde lämna arvika och skaffa något eget. jag vikarierade också på en del skolor.

i februari satte sig min jobbsituation i min kropp och tillsammans med diverse fortplantningsmekanismer gjorde detta att jag slutade vara hungrig. 2 veckor utan normal föda. sen sa jag upp mig, gjorde ett kirurgiskt ingrepp och drog till Berlin. i berlin hängde jag och J på pony bar och läste böcker. tillbaka i Sverige höll jag också DJ-kurs, arbetade med festivalen och fick mitt körkorstillstånd. jag blev erbjuden ett nytt arbete, började arbeta och var grym, fast fick inte fortsätta för att folk ”tvivlade på min kompetens”. att resa från arvika eller förgås var alternativen.

mars kom och jag sökte ett jobb jag blev tipsad om. jag drev TAjT – arvikas bästa klubb, övningskörde, firade mina föräldrars födelsedagar, arbetade mer än någonsin med det stora musikarrangemanget och la ner min själ. jag gjorde högskoleprovet och fick jobbet! sista veckan i mars packade jag mina pinaler, grät en skvätt och satte mig på tåget. siste mars flyttade jag in i terrariet i Solna.

under april blev jag bostadspolitisk nörd. jag lämnade mitt ideella uppdrag och 6 månaders arbete med en till att börja med tung lättnad. i den vevan började jag också skriva i den virtuella världen. sista veckan packade jag och j våra saker. en barndomsvän körde oss och lasset till Hägersten.

maj kom och gjorde mig ett år äldre. på min 20årsdag blev J nekad att köpa folköl för att jag hade glömt mitt leg. jag fick också bekräftat att jag är nedrans bra när min anställning förlängdes och jag fick en löneförhöjning motsvarande hela min januarilön. vilket i och för sig säger mer om min januarilön än löneförhöjningen. jag reste en del och bekantade mig med nya människor.

fortsättningen som följer blir förhoppningsvis mycket trevlig. jag åker till almedalen, blir sambo igen, får se klart West Wing samt åker till Berlin och Melt.

Lägesrapport.

Jobb. Jag avslutade mitt arbete som producent för En Julsaga i början av december. I januari sa jag upp mig från Ritz. Fick sen en provanställning, fast i efterhand var den bara på låtsas och jag slutade med omedelbar verkan. Nu söker jag vitt och brett igen. Ansökningarna travas på hög och peppen är tämligen låg.

Ideellt. Fina fina klubben TAjT går framåt. Första kvällen för i år med ELIS var välbesökt, dansat och tusen kilo pepp. Andra kvällen med DO IT var pepp, glad, nedrans dansant. Desvärre svek publiken för ett annat evenemang. Tyvärr. Sen ingår jag numera i Rockfotos skribentstall och har tänkt bevaka en del musikaliska event under våren och sommaren. Arvikafestivalens publikservice går så smått framåt. Visionerna har till stor del lagts på is, men jag är övertygad om att det blir en nedrans fin service i sommar.

Pepp. Efter kvällen med DO IT där jag presterade min första taktmix på drygt 4 månader har peppen återvänt. En miserabel mix, men under omständigheterna är jag imponerad över mig själv och inser att jag tar livet på för stort allvar. Övrig pepp går mest ut på trevliga samtal, promenader, mat och West Wing.

Lokalisering. Jag har hängt en aning i Stockholm, en hel vecka i Berlin och på tok för mycket tid i Arvika. Är det något jag inser ofta är det att det inte är Arvika jag ska bo i. Just nu. Under de här omständigheterna. Tyvärr. Så snart som möjligt blir det ändring.

Slutsats. Jag behöver skaffa mig en inkomst, flytta från Arvika, börja peppa bakom skivspelarna igen, skriva skriva skriva…. Göra roliga saker och skita i det tråkiga.