Tag Archives: west wing

Från Spice Girls till Lady Gaga via C.J.

Nu skulle jag vilja skriva ett långt inlägg om det här med feministiska förebilder i mitt liv. Jag skulle vilja börja med att beskriva hur Spice Girls förenade de annars så oförenliga tjejerna i min klass. Vi delade upp roller, övade och uppträdde. Jag fick i min roll som Melanie B ta en jäkla massa plats. Alla tjejer backade upp varandra, för oss var det inte konstigt. Jag kommer däremot ihåg att några av killarna i min lågstadieklass tyckte det var ytterst underligt att vi hoppade omkring på bänkarna, mimade och framförde koreografierna vi sett på Voxpop.


En fantastisk låt, i en fantastisk remix, till  en fantastisk video som rörde runt i många små barnahuvudena under 90-talet.

Fortsättningsvis skulle jag vilja berätta hur de här feministiska förebilderna har förändrats allt eftersom jag blivit äldre – Fittstim, Elf-Carlén och Palmström, vänner… Det är många som passerat och flera som håller sig kvar. Jag skulle också vilja berätta om min kluvenhet inför de kvinnor i rampljuset som var uppenbart icke-feministiska. Eller hur då uppenbart? För vem? Jo, för de som visste, de som hade läst genusvetenskap. För de riktiga feministerna. Jag skulle vilja tala om hur alla PK-människor i min omgivning började dela in alla kvinnor i min närhet i horor och madonnor. Madonna själv var såklart en hora, fast ändå en madonna hon var ju ändå ikon, fast hora tillslut i alla fall – hon använde sig ju av sex för att få uppmärksamhet och så var hon ju snygg.

Jag skulle vilja diskutera hur det här förstörde min inställning till kvinnor. I hela mitt liv har kastats mellan dessa två – hora och madonna. Fast mycket mer nyanserat. Vem ska man tillfredsställa? Skolan, hemmet, vännerna, partnern, världen? Och på vilket sätt?

De senaste åren har jag blivit mer och mer övertygad om att det måste till något nytt för att få till jämställdhet i den här världen. Det räcker inte med att vi stänger in oss i små feministbubblor och pratar om könsmaktsordning och konstruktivitism. Vi måste agera, på nya sätt. Jag tänker mig det som att arbeta undercover – att leva ett till synes vanligt liv, men göra det genomtänkt och göra det med en öppen feministisk medvetenhet. Jag tror inte att det blir mer jämställt genom att säga att Solanas SCUM Manifesto är min husbibel. Jag tror att det blir mer jämställt om vi är många som visar att det går att leva sitt liv med en medvetenhet om alla människors lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

När jag idag läser om Lady Gaga i DN, är jag övertygad om att det här är fortsättningen på den feministiska rörelse jag är ute efter. När jag ser C.J. Cregg i West Wing likaså. Precis som Spice Girls, som var enormt viktiga för mig när jag var yngre, är de bevis på att jag kan göra vad jag vill. Men är de ”rätt” feministiska?

Jag skulle vilja föra den här diskussionen med dig och med alla andra runt om kring dig. Tyvärr känner jag sällan att det finns utrymme för den – att den inte passar in någonstans. Mina tankar är för ”mesiga” i feministkretsar och för ”radikala” hos gemene man – eller är det så? Jag önskar att klimatet för dialog kring vardagsjämställdhet förbättrades nämnvärt. Skulle det förenklas om alla hade redovisningsplikt för sin utopi. Är det kanske egentligen inte jämställdhet alla är ute efter?

Annonser

Måndagsbestyr

J åkte till sin första måndagsarbetsdag i morse. Jag ville inte vara sämre utan sällskapade in till T-centralen. En morgonpromenad till Stadsbiblioteket – jag fick en karta och kan nu stället utan och innan som om det vore min egen klänningsficka. Barnavdelningen var fantastiskt trevlig, jag fick låna hem Molly Moon’s incredible Book of hypnotism som ljudbok. Hurra! Om jag minns rätt drar den lite åt A series of unfortunate events. I väntan på att butikerna skulle öppna, klockan var vid det här laget bara kvart i tio tog jag en fika. En väckarklocka som nu verkar ha mist sin duglighet köptes. Det får bli en tur in igen i morgon. Reklamation är sjukt underskattat.

Utöver ovanstående äventyr har förmiddagen ägnats åt nördläsning om West Wing. På grund av spoilerrisken har jag undvikit det mesta i kommentars-, recensions- och analysväg tidigare. Nu är det däremot dags. Framför mig har jag bland annat artikeln The West Wing as a pedagogical tool. West Wing har väckt mitt politiska intresse igen. Även om det inte är i närheten av vad det har varit, är det alltid någonting.

Nu väntar lunch på balkongen innan jag ska rensa min dator på gamla jobbfiler. Från och med nu är det en privat nöjesdator – ingenting annat!

Idag börjar livet efter

För en dryg timme sen såg jag och J färdigt sista avsnittet i sjunde säsongen av West Wing. Nu är det slut på sena kvällar med CJ, Donna, Matt och Margaret. Inga fler fantastiska frukostar med Leo, Jed och Toby. Finito. The end. Slut.

Ett tomrum öppnar sig och jag inser inte hur stort det kommer att bli förrän jag börjar om med Barack Obamas självbiografi och tror att det är om Matt Santos jag läser. Jag skulle vilja spoila hela slutet, hela sista säsongen, för att det är så fantastiskt och att alla borde veta vad som händer. Men jag avstår och rekommenderar alla jag känner att titta själva istället. Jag är övertygad om att jag är en bättre människa efter West Wing.

I’m fine as long as I don’t attempt any superhuman feat like say writing my name

Jag börjar inse att jag bara har en dryg vecka kvar innan vi åker till Almedalen och efter Almedalen har jag bara tre arbetsdagar innan min semester. Vilket betyder att allt som jag vill kunna göra när jag är tillbaka i augusti måste förberedas nu. På studs. Jättekonstigt. Jag har aldrig haft ett jobb med semester tidigare så jag är inte riktigt van. Helt sjukt – jag får dåligt samvete när jag inte jobbar på röda dagar. Så småningom går det upp för mig att det inte är nyttigt att leva sitt jobb och att det inte är någon här som förväntar sig att jag ska göra det. Jag ägnar 40 (plus/minus) timmar i veckan på något jag tycker är fantastiskt roligt. Resten av tiden får jag vara ledig och göra andra fantastiskt roliga saker.

Jag börjar också inse att jag faktiskt avancerar. Flera av mina första mål jag satte upp innan jag började har jag nått, och fler närmar sig uppfyllning. Jag tittar på CJs första dag  som stabschef och inser att det inte är lätt att få nya uppdrag, men att det är genom att ta kommando man lär sig. Tobys oväntade utveckling är också inspirerande. Jag lär mig mycket och blir glad. Samtidigt.

Idag var jag och Elsa på möte med koloniföreningen i Råcksta där vi ska bygga. Så himla fint! Jag vill flytta in i radhushuset när det är färdigt och skaffa kolonilott! Tyvärr har jag nog alldeles för få ködagar och Råcksta är lite off att ha en kolonilott i om man bor på Åsen. Synd och ledsamt.

Jag vet redan nu delvis vad jag kommer att tänka när jag ser tillbaka på den här perioden i mitt liv. I olika grad har jag alltid vetat var någonstans jag är på väg i mitt liv. I alla fall i stora drag. Detaljerna är mindre viktiga. På ett sätt är det rätt obehagligt att jag känner mig själv så väl. På ett annat sätt är det skönt, för det gör att jag så mycket lättare kan ändra riktning eller tempo. Jag inser mina begränsningar, men gör också allt som står i min makt för att höja ribban. I höst ska jag ta tag i att höja ribban med glädje och pepp istället för av prestationsångest. Jag vet att det kommer att gå väldigt bra. CJ kan – jag med.

Post Hoc, Ergo Propter Hoc

halvårsbokslut nästan

-januari såg ut lite som månaderna innan. jag arbetade på ett jobb där mycket var paradoxalt oc mitt välmående tydligt var åsidosatt – medvetet eller omedvetet kvittar. jag ägnade all övrig tid åt att styra upp publikservicen på den här svenska festivalen. mycket slit, väldigt kul! jag insåg för sjuttonde gången sen höstterminens start att jag, för mitt eget bästa, borde lämna arvika och skaffa något eget. jag vikarierade också på en del skolor.

ponyi februari satte sig min jobbsituation i min kropp och tillsammans med diverse fortplantningsmekanismer gjorde detta att jag slutade vara hungrig. 2 veckor utan normal föda. sen sa jag upp mig, gjorde ett kirurgiskt ingrepp och drog till Berlin. i berlin hängde jag och J på pony bar och läste böcker. tillbaka i Sverige höll jag också DJ-kurs, arbetade med festivalen och fick mitt körkorstillstånd. jag blev erbjuden ett nytt arbete, började arbeta och var grym, fast fick inte fortsätta för att folk ”tvivlade på min kompetens”. att resa från arvika eller förgås var alternativen.

TAjT

mars kom och jag sökte ett jobb jag blev tipsad om. jag drev TAjT – arvikas bästa klubb, övningskörde, firade mina föräldrars födelsedagar, arbetade mer än någonsin med det stora musikarrangemanget och la ner min själ. jag gjorde högskoleprovet och fick jobbet! sista veckan i mars packade jag mina pinaler, grät en skvätt och satte mig på tåget. siste mars flyttade jag in i terrariet i Solna.

hajhemmet i solna 1under april blev jag bostadspolitisk nörd. jag lämnade mitt ideella uppdrag och 6 månaders arbete med en till att börja med tung lättnad. i den vevan började jag också skriva i den virtuella världen. sista veckan packade jag och j våra saker. en barndomsvän körde oss och lasset till Hägersten.

hajkök

maj kom och gjorde mig ett år äldre. på min 20årsdag blev J nekad att köpa folköl för att jag hade glömt mitt leg. jag fick också bekräftat att jag är nedrans bra när min anställning förlängdes och jag fick en löneförhöjning motsvarande hela min januarilön. vilket i och för sig säger mer om min januarilön än löneförhöjningen. jag reste en del och bekantade mig med nya människor.

fortsättningen som följer blir förhoppningsvis mycket trevlig. jag åker till almedalen, blir sambo igen, får se klart West Wing samt åker till Berlin och Melt.

Onsdagsreparation

Imorse försov jag mig något så gräsligt. Jag antar att det beror på mina sena nätter, sega morgnar och intensiva dagar. Därför har jag tagit lite extra ledigt idag för att kunna laga mat och ta det lugnt. Sen får jag också äta glass och choklad till West Wing. Onsdagen ska repareras och det med råge.