Sista veckan på semestern är nu officiellt inledd. Visserligen kommer jag att smygstarta med att strukturera tankar och prioriteringar på fredag samt gå en ekonomikurs på söndag, men utöver det är det en arbetsfri vecka.
Nattens sömnavbrott har inte gett sig till känna än, däremot slog stressmagen till som en järnklubba pga anledning. Jag har varit ledig i snart 2 månader och sen händer 1 grej och BAM tillbaka på noll. Eller tja, inte riktigt noll. Noll hade varit sängliggande. Nu räckte det tydligen med magkatarrsklump och adrenalin. Halleluja.
I år är annars den mest välplanerade övergången från semester till arbete. I snart två veckors tid har jag vänt tillbaka dygnet och skött min nattsömn. Jag har planerat mina dagar, haft rutiner helt enkelt, inklusive motion och regelbundna måltider. Det enda negativa är att jag inser att mitt nya leverne utesluter vissa typer av umgänge – det sjukt spontana samt det som är förlagt till sena kvällar och nätter. Hemskt trist, men det är uppenbart priset en får betala för att prioritera att bo i Stockholm och samtidigt må bra.
För att lindra oron i kroppen och skona K från de värsta stresshormonerna* lyssnar vi på en fet dänga och drar sen på joggingskorna för en ännu fetare promenad i första riktiga (!) höstdagen.
*pratade precis med S om härliga metaoron ”om du oroar dig blir ditt barn fult, ohyfsat och äckligt”. Enda botemedlet: LOLZ.