Tag Archives: DN

Från Spice Girls till Lady Gaga via C.J.

Nu skulle jag vilja skriva ett långt inlägg om det här med feministiska förebilder i mitt liv. Jag skulle vilja börja med att beskriva hur Spice Girls förenade de annars så oförenliga tjejerna i min klass. Vi delade upp roller, övade och uppträdde. Jag fick i min roll som Melanie B ta en jäkla massa plats. Alla tjejer backade upp varandra, för oss var det inte konstigt. Jag kommer däremot ihåg att några av killarna i min lågstadieklass tyckte det var ytterst underligt att vi hoppade omkring på bänkarna, mimade och framförde koreografierna vi sett på Voxpop.


En fantastisk låt, i en fantastisk remix, till  en fantastisk video som rörde runt i många små barnahuvudena under 90-talet.

Fortsättningsvis skulle jag vilja berätta hur de här feministiska förebilderna har förändrats allt eftersom jag blivit äldre – Fittstim, Elf-Carlén och Palmström, vänner… Det är många som passerat och flera som håller sig kvar. Jag skulle också vilja berätta om min kluvenhet inför de kvinnor i rampljuset som var uppenbart icke-feministiska. Eller hur då uppenbart? För vem? Jo, för de som visste, de som hade läst genusvetenskap. För de riktiga feministerna. Jag skulle vilja tala om hur alla PK-människor i min omgivning började dela in alla kvinnor i min närhet i horor och madonnor. Madonna själv var såklart en hora, fast ändå en madonna hon var ju ändå ikon, fast hora tillslut i alla fall – hon använde sig ju av sex för att få uppmärksamhet och så var hon ju snygg.

Jag skulle vilja diskutera hur det här förstörde min inställning till kvinnor. I hela mitt liv har kastats mellan dessa två – hora och madonna. Fast mycket mer nyanserat. Vem ska man tillfredsställa? Skolan, hemmet, vännerna, partnern, världen? Och på vilket sätt?

De senaste åren har jag blivit mer och mer övertygad om att det måste till något nytt för att få till jämställdhet i den här världen. Det räcker inte med att vi stänger in oss i små feministbubblor och pratar om könsmaktsordning och konstruktivitism. Vi måste agera, på nya sätt. Jag tänker mig det som att arbeta undercover – att leva ett till synes vanligt liv, men göra det genomtänkt och göra det med en öppen feministisk medvetenhet. Jag tror inte att det blir mer jämställt genom att säga att Solanas SCUM Manifesto är min husbibel. Jag tror att det blir mer jämställt om vi är många som visar att det går att leva sitt liv med en medvetenhet om alla människors lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

När jag idag läser om Lady Gaga i DN, är jag övertygad om att det här är fortsättningen på den feministiska rörelse jag är ute efter. När jag ser C.J. Cregg i West Wing likaså. Precis som Spice Girls, som var enormt viktiga för mig när jag var yngre, är de bevis på att jag kan göra vad jag vill. Men är de ”rätt” feministiska?

Jag skulle vilja föra den här diskussionen med dig och med alla andra runt om kring dig. Tyvärr känner jag sällan att det finns utrymme för den – att den inte passar in någonstans. Mina tankar är för ”mesiga” i feministkretsar och för ”radikala” hos gemene man – eller är det så? Jag önskar att klimatet för dialog kring vardagsjämställdhet förbättrades nämnvärt. Skulle det förenklas om alla hade redovisningsplikt för sin utopi. Är det kanske egentligen inte jämställdhet alla är ute efter?

Det här var det dummaste jag hört…

DN har släppt in ja-till-livet-rörelsen i sin ledarredaktion. En människa sitter och skriver att statistiska undersökningar visat på att subventionerade preventivmedel leder till ökade tonårsaborter. Jag undrar vad det är för statistik. Jag tror inte att folk har mindre sex för att det är dyrare med p-piller eller vad man nu väljer att använda.

Att inte subventionera preventivmedel blir i många fall en ekonomisk belastning på många unga kvinnor. För ja, tro det eller ej, trots att man oftast är två i ett heteroförhållande är det vansinnigt få pojkvänner som vill betala för det gemensamma skyddet.

I dagsläget har jag mest erfarenhet av de värmlänska subventionerna. De går utpå att man kan få de hormonstarkaste p-pilrren till nedsatt pris, men inte de snällare pillren och inte heller p-ring. I Solna däremot där är alla tre subventionerade. Ett paket med tre p-ringar kostar drygt 300 spänn i Arvika. I Solna kostar den 30 (!) kronor. 300 spänn är också vad de snällare p-pillren kostar i Arvika. Alltså dem som man inte utvecklar depressioner av. P-piller är förresten djävulens uppfinning. Eller i alla fall faktumet att ungdomsmottagningarna tills nyligen bara har framhållit p-piller som ett alternativ. Jag och många med mig upplever det som ett stressmoment, där man måste komma ihåg att ta det förbankade pillret samma tid varje dag. Vem pallar att komma ihåg det?

Jag blir galen! Alla moraliserar som fanken över det här med sex och unga föräldrar. Lägg ner. Det är väl upp till mig om jag vill ha skitmycket eller skitlite sex. Och vad jag gör för åtgärder för att inte bli med barn, eller för att bli med barn.

Den här debatten startade efter att en viss åklagare meddelade att han tänkte åtala landets ungdomsmottagningar för att de skriver ut p-piller till minderåriga. Jag kommer inte ihåg brottsrubriceringen, men det var i stil med ”medhjälp till sexuellt utnyttjande”. Trams.

Och välargumenterande blev inte heller den här texten. Frågan är hur man argumenterar sakligt när motståndarsidan bara ägnar sig åt hittepåarhumentation utan saklighet så långt ögat kan nå. Jag blir trött.

090401

Idag var en späckad dag, men den började med en lugn morgon. Jag hann läsa hela DN inklusive aprilskämtet. Det slog mig att det går att få igenom vad som helst på första april, eftersom ingen tar någonting på allvar. Skulle väl vara Jarl Alfredius död isåfall. Fast det är ju å andra sidan på allvar. Arbetsdagen bestod till största delen i att få inloggningsuppgifter, koder, nycklar, rundvisning, skaka hand, presentera sig, sjunga med arbetsplatskören på lunchen och ja börja arbeta så smått. Imorgon blir det större allvar – mitt första externa möte i tjänsten. Det finns några fina puckar som är mina egna också. Det kommer bli en utmaning, en väldigt rolig sådan att ta sig an det här jobbet. Men det märks att det var ett tag sen jag höll uppe fokus på det här sättet en hel arbetsdag. När jag gick från tunnelbanan till ICA i Solna Centrum ville jag bara lägga mig ner och sova. En kesomacka, tallrik med fil och ett mycket trevligt Skypesamtal med allra käraste J senare fanns det lite fritidsork i alla fall. Middag, The flight of the concords, popcorn, turkisk peppar och rödvin. Nu spelar Camilla Mylo och jag tänker gå och lägga mig. ‘Cause 8 sharp is work time. Godnatt.