Etikettarkiv: Göteborg

jag är hemma – ska vi leka?

Efter flera veckor av resande kors och tvärs, Karlshamn-Helsingborg-Berlin-Melt!-Berlin-Helsingborg-Göteborg, är jag tillbaka hemma i Hägersten. Det har hänt tusen saker och jag är klokare än någonsin. Jag läser en fantastisk bok – Priset på vatten i Filistere – och begrundar mitt liv. På dörrmattan låg antagningsbeskedet till Kulturgeografi A, men det åkte i soporna – jag har ett jobb och tror inte att skolbänken är vägen till visdom. Skönt med verkliga insikter ibland. Det är inte på universitetet jag kommer att förkovra mig i min favorit bland historiska epoker – 1900-talets Sverige, det är i mitt vanliga liv jag kommer att göra det. Jag är rädd för vad universitetsutbildningar och forskningsvärlden gör med människor med visioner. Fast ännu räddare är jag för den verkliga världen. Vi är så historielösa.

Jag blir rädd för min hemstad när det tar 2 minuter innan jag möts av stressen och de otrevliga människorna som tror att man bara vill dem ont och larmet. Det blir en utmaning att hålla Stockholm stånget i höst utan att falla dit själv.

Åh, jag längtar efter mina vänner. Ni som är bäst på att inspirera och genomföra de bästa och finaste sakerna i världen. Ni som får mig att tro på mänskligheten. Nu är jag hemma – ska vi leka?

tråktåg

idag tog det 5  timmar att åka från göteborg till stockholm.jättetråkigt. har hunnit hem och ätit en mycket försenad lunch. nu är jag helt färdig, slut, finito. resten av dagen får nog ägnas åt återhämtning tror jag bestämt. ikväll ska jag och J i alla fall på p3 live session med andreas tilliander. det blir trevligt.

come on baby do the locomotion

Jag tycker om att åka tåg. Bäst är det när det finns en fungerande cafévagn, och internetuppkoppling. Vilket jag har nu, när jag är på väg till Göteborg. Det är rätt mastigt på resefronten nu får jag lov att säga. Göteborg denna veckan, Lund och Malmö nästa vecka och sen Göteborg igen veckan efter. Men kul är det!

Igår var det infomöte för jagvillhabostad.nu i Stockholm. Peppen var hög och idéerna många. Jag tvivlar inte en sekund på att Stockholmsavdelningen kommer att göra storverk. Malmö är också i gång. Hur kul som helst! Jag är väldigt glad för att jag får möjlighet att arbeta med det här på heltid. Tänk – 8 timmar om dagen som jag får använda till att förbättra världen! Guld.

Ikväll kommer J till Hägersten igen. När jag inte är hemma. Typiskt. Fast sen stannar han över helgen. Det blir kul. Det här med distanshittepån är bra, men aningen ospontant. När man reser är det väldigt trevligt att lyssna på mixset av olika slag. Dagens bästa är La Fleurs Power Plant Mix, som jag skrivit om tidigare samt Adeline Supremes februarimix och Dada Lifes mix från september förra året.

Västra Sverige har blivit ännu lite grönare sen jag var här sist. Fint, men det blir till att äta allergimedicin i mängder – annars kommer jag att dö. Eller i alla fall få svårigheter med synförmågan.

Apropå resor är det himla trist att locomotion inte syftar på att åka tåg. Det hade varit mycket roligare.

Chrystal City

Nedrans fint att vakna, gå ner till hotellfrukosten och ha tid att läsa tidningen i lugn och ro. Jag förberedde det mesta igår så jag hinner ta en morgonpromenad i Göteborg innan tåget går. Fantastiskt. Jag tycker om det här.

Göteborg-Stockholm 1-0

Idag har jag träffat V och A. Ledsamt med ett farväl, de är sjukt grymma och har varit väldigt fint att få arbeta med dem. Vi får se till att dra igång ett eget hittepå framöver. Det är ju inte som att världen står och faller med ett avslutat projekt.

I övrigt är Göteborg en redigt fin stad. Jag har spenderat kvällen i Majorna och på spårvagn. Våren har kommit hit! I det avseendet suger Stockholm hårt, jäkla polarby! Jag kom hit i fredags med vinterkappa. 17 grader i skuggan och en nyinkommen lön kommer i morgon att resultera i en välbehövd vårjacka.

Förresten, Cut Copy är tillbaka i mitt liv. Nu är det ett år sen nästan exakt jag blev frälst och vi pratade om fans i Oslo. Ett möte som inte alls gjorde sig lika bra i text. Synd. Videon till hearts on fire är så sorglig, så jag letade upp den här istället. 

Pepp fast opepp

Den här låten är sjukt dubbel. Den är pepp till tusen, men samtidigt – so down. Det är nog ungefär så jag känner mig just nu. Saker och ting bekräftas återigen. Varför blir jag över huvud taget förvånad längre? Samtidigt händer det kul saker också. Strax är jag framme i Göteborg strax där jag ska träffa Kotte. Sen till Kungälv på bostadspolitiskt seminarium, fokus: unga. Det är sjukt intressant och jag mår bättre än någonsin. Samtidigt längtar jag till en stund att andas, ett bra dansgolv och att få bo på samma ställe som J igen. Jag är sliten, men glad. (Jag tycker inte om att lägga upp videor utan video, men den här gick i TAjTs anda, så det är okej.)

Jag var på fin middag

Igår var jag på fin middag. Tre rätter, tre viner och många nya människor. Vi pratade om hyresnämnder, hur arbetsförrhållandena är för sekreterare i Hovrätten, vad jagvillhabostad.nu gör för något och vilka vid bordet som varit vegetarianer i sitt liv. 

På fredag åker jag till Göteborg och sen Kungälv. På måndag åker jag till Malmö och på tisdag åker jag till Arvika. Sen ska det packas och städas i dagarna två. Och sen bor jag på riktigt i Stockholm. Hurra!

Jag ♥ bostadspolitik

Idag var vi i Norrtälje på seminarium om att bygga för unga. Elsa höll en presentation av jagvillhabostad.nu, sen var det Huge Fastigheter som vi byggt Vill Bo i Huddinge tillsammans med, Stockholmshem som vi bygger i Råcksta med just nu, Fastighetsägarna, Sveriges Byggindustrier samt en arbetsmarknadsforskare från RATIO. Arbetsmarknadsforskaren pratade om den bristande konkurrensen inom byggsektorn. Sjukt intressant. För första gången på länge blev jag peppad på att plugga igen. Ironiskt nog tror jag att det har att göra med att jag nu har ett jobb som jag tycker är väldigt kul. Då tänker jag att: jo, men det här som jag nu jobbar med, det skulle vara kul att plugga. Fruktansvärt ironiskt. Andra saker som jag har funderat över under dagen är hur det går att maximera medborgardialogen vid byggprocesser och samtidigt snabba på planprocessen. Är det möjligt? Finns det någon som faktiskt redan gör det? Och dagens största tanke. De tre politiska hjärtefrågorna i Sverige har länge varit vård, skola, omsorg. Borde det inte vara vård, skola, omsorg OCH boende?

Nu är jag hemma i mitt hem som kommer att vara mitt hem i ungefär 10 dagar till. Effektivt sett är det snarare 4 dagar eftersom jag drar till Kungälv, Göteborg och Malmö innan jag sen åker hem för att packa. När jag sen kommer tillbaka till Stockholm bor jag inte i Solna längre. Tråkigt, eftersom mina sambos är väldigt snälla och trevliga. Bra, eftersom jag äntligen kommer att kunna hålla ordning på mina saker för att de inte längre kommer att ligga i en och samma resväska. 

Idag har jag även fått köpa mig en fin klädsel att ha på alla fina tillställningar med klädkod jag har börjat gå på. Mitt första plagg på år och dag som är vitt. Spännande att se hur länge det tar innan det har ändrat färg. 

Nu ska jag äta paj, varva ner, ta en tur på skype och sova tidigt. Imorgon blir en lång dag. Ajöss.

Franck Rivoire – en inverterad Danger.

dangerEfter att ha producerat fransk techno, 8-bit och electropunk gick Frank Rivoire över till att göra eget. Genom att ta sitt inverterade jag skapade han Danger. Ett genialiskt drag tycker vi på Arvika och gjorde honom till Slammer Act.

Hur känns det efter ett dygn på slammerturné?

Det känns helschysst. Det var en cool kväll igår i Göteborg. Det är kul att folk har förväntningar. Jag och David, som sköter det visuella, ser fram emot att möta Stockholmspubliken ikväll. Och resan i minibuss från Göteborg var suverän.

Vem är Franck Rivoire?

Jag är en ung musiker som gör elektronisk musik. Mina största influenser är bland annat highschoolfilmer från 80-talet och tv-spel. Amiga var den första datorn jag köpte och jag spelade massvis med spel på den. Jag tycker om ljuden, så Amigamusik är en stor inspirationskälla för mig. Tidigare har jag studerat konst och jag vill verkligen göra mina arbeten med enbart influenser av populärkultur. Det behöver inte vara underground för att vara intressant.

Låttitlarna på din första EP har titlar efter klockslag. Betyder de något särskilt för dig?
Namnet på min första EP är ett nummer. Jag tycker om nummer. När jag gör musik så försöker jag att ge varje spår en egen känsla, men jag vill inte ge någon riktlinje i titeln. Därför använder jag väldigt raka och neutrala titlar som klockslag. I samma veva som jag kom på det bestämde jag mig för att döpa min debut-EP efter releasedatumet.

Du gör dina egna visuals. Hur interagerar din visuella konst med musiken?
Jag kan inte kontrollera vad människor känner när de hör min musik, men personligen associerar jag direkt till bilder. Jag är illustratör och tycker om att berätta sagor, så min musik och det visuella är som berättelser. Det visuella och auditativa går parallellt med varandra. Jag gör en bildskiss i mitt huvud som jag sen producerar musik efter. När jag är klar klipper jag isär allt imaginärt och sen försöker jag att omorganisera alla bitarna.

Hur väljer du de visuella samplingarna?
I början av ”filmen” så ser man en sekvens där han springer och en startbild för ”spelet” Danger. Jag har inte hunnit göra så många bilder till det visuella än, så jag var tvungen att hitta på något annat att fylla ut med. Jag använder samplingar från dokumentärfilmer, spelfilmer och nyhetsprogram som passar ihop med Dangers verklighet. De samplingarna jag har valt försöker också plocka fram en nostalgisk känsla. Vi använder till exempel Predator. De människor som är med i klippen gestaltar sinnesstämningar och uttryck som passar med musikens universella känsla. Jag väljer ut klipp som går att scratcha, för att plocka fram klichéerna ur filmerna och bilderna. Meningen är att du ska få känslan av att du har sett det förrut, känna igen sinnesstämningen, men inte lyckas koppla vilket sammanhang den ursprungligen hör hemma i. Ibland kan du se Harrison Ford eller Arnold Schwarzenegger, men de allra flesta bilderna är abstrakta.

Så Danger är inte bara namnet, utan även temat för projektet?
Ska jag vara ärlig så valde jag namnet bara eftersom jag är en väldigt blyg person själv.
Jag är rädd för många saker och jag tror att många andra människor i Euroopa är i samma situation. Det beror till stor del på politikerna. Folk tror att det finns våld överallt, och till viss del är det väl sant. Men det blir absurt när man inte kan gå någonstans utan att se skyltar där det står ”varning, fara” och ”förbjudet att passera”. Det är det enda som står på väggarna. Det är ett väldigt intressant fenomen. Jag valde att döpa projektet till en inverterad version av mig själv, eftersom jag arbetar med projektet hela tiden.

Hur föddes idén till Dangers utseende?
Kostymen är inte klar än, just nu liknar den mest en neo-spiderman. Anledningen till den är inte så svår. Som människa vill jag bara uppträda i fiktiva landskap och biilder. Min karaktär med svart skinn och vita ögon är så långt ifrån den här verkligehten det går att komma. Han ser isoteriskt mystisk ut och det är därför jag valde en så pass simpel kostym – bara svart och vit. Jag brukar ha en t-shirt på mig också, för att symbolisera att han försöker att vara normal, men misslyckas på grund av huden och ansiktet. Du kan inte se på ögonen om han är glad eller ledsen.

Hade du en tanke om Dangers slutresultat när du började eller är det en produkt av lång utveckling?
Jag vill göra Dangers utveckling tillsammans med mig själv. Danger växer tillsammans med mig och utvecklas under resans gång. Jag vill inte sätta permanenta riktlinjer eller ramar från början, utan ville ha friheten att se vart det hela bär av sig själv.

Hur ser din vardag ut just nu?
Jag tycker om när jag inte har så många gig. Just nu vill jag bara arbeta med min egen musik, remixer, bilder och visuals. Jag arbetar på mitt album. Jag tror att jag behöver skaffa slavar, för jag sover inte så mycket längre. . Det är en hel del att göra. Samtidigt uppskattar jag verkligen att få vara här och spela. Jag försöker att kombinera turnerandet med mina skapandeprocesser även om det är svårt.

I april gjorde jag klart ett gäng remixer, bland annat Sebastien Telliers Divine och We are scientists Chick lit. Nu försöker jag att koncentrera mig på mina egna produktioner. Det är tänkt att det kommer en EP i höst och albumet ska släppas i början av nästa år.

Vad ser du mest fram emot på Arvika?
Jag vill att min show ska ha blivit lite större och att den interagerar ännu mer med publiken. Jag är väldigt nyfiken på Arvika. Det är en schysst line-up, med flera band jag vill se och jag ser fram emot att vara en del av det.