Tag Archives: stockholm

SÖKES: kandidat till landstingsfullmäktige FINNES: röst

SÖKES: kandidat till landstingsfullmäktige i Stockholms län som vill ta ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart grepp över regionplaneringen. Det innebär bland annat att bygga bostäder för dem som idag står utan, att utveckla ett hållbart kollektivtrafiknät och säga nej till Förbifart Stockholm. Kultur är ett nödvändigt gott och bör göras tillgänglig för så många som möjligt. Kandidaten ska vidare ha ett intersektionellt perspektiv samt vara max 30 år gammal.

FINNES: En (1) röst i höstens val till landstingsfullmäktige.

Är det en dröm eller finns du på riktigt? Hör av dig!

Annonser

Simma i vinterviken

Idag har jag spelat en ytterst fin bit om mina hoods. J tyckte inte att den var särskilt bra och satte bomull i öronen. På allvar. Jag tycker ändå att det är en fantastisk skildring om hur det är att leva här längs röda linjen.

Stockholm tar sig

Jag börjar så smått förstå att även Stockholm innanför tullarna kan bli ett ställe jag trivs på. Tro det eller ej. Igår gick jag och J på Statsteatern med E. Fruktansvärt tung; Shopping and f**’ing – efteråt kändes det som att åskådarna var tvungna att applådera av sig föreställningen. Ändå var det oerhört fint att veta att 20 minuter från min ytterdörr finns skandalöst bra kultur och nedrans bra människor. Det är nog vad jag saknat mest under våren – att helt opretentiöst få umgås med människor jag känner mig trygg med. Stockholm är inte riktigt den opretentiösa vännen än, men med all sannolikhet förr än jag anar.

Måndagsbestyr

J åkte till sin första måndagsarbetsdag i morse. Jag ville inte vara sämre utan sällskapade in till T-centralen. En morgonpromenad till Stadsbiblioteket – jag fick en karta och kan nu stället utan och innan som om det vore min egen klänningsficka. Barnavdelningen var fantastiskt trevlig, jag fick låna hem Molly Moon’s incredible Book of hypnotism som ljudbok. Hurra! Om jag minns rätt drar den lite åt A series of unfortunate events. I väntan på att butikerna skulle öppna, klockan var vid det här laget bara kvart i tio tog jag en fika. En väckarklocka som nu verkar ha mist sin duglighet köptes. Det får bli en tur in igen i morgon. Reklamation är sjukt underskattat.

Utöver ovanstående äventyr har förmiddagen ägnats åt nördläsning om West Wing. På grund av spoilerrisken har jag undvikit det mesta i kommentars-, recensions- och analysväg tidigare. Nu är det däremot dags. Framför mig har jag bland annat artikeln The West Wing as a pedagogical tool. West Wing har väckt mitt politiska intresse igen. Även om det inte är i närheten av vad det har varit, är det alltid någonting.

Nu väntar lunch på balkongen innan jag ska rensa min dator på gamla jobbfiler. Från och med nu är det en privat nöjesdator – ingenting annat!

hurra för frukost på balkongen

smoothie och macka och uppföljaren till min fantastiska bok. samt en koltrast. hurra!

jag är hemma – ska vi leka?

Efter flera veckor av resande kors och tvärs, Karlshamn-Helsingborg-Berlin-Melt!-Berlin-Helsingborg-Göteborg, är jag tillbaka hemma i Hägersten. Det har hänt tusen saker och jag är klokare än någonsin. Jag läser en fantastisk bok – Priset på vatten i Filistere – och begrundar mitt liv. På dörrmattan låg antagningsbeskedet till Kulturgeografi A, men det åkte i soporna – jag har ett jobb och tror inte att skolbänken är vägen till visdom. Skönt med verkliga insikter ibland. Det är inte på universitetet jag kommer att förkovra mig i min favorit bland historiska epoker – 1900-talets Sverige, det är i mitt vanliga liv jag kommer att göra det. Jag är rädd för vad universitetsutbildningar och forskningsvärlden gör med människor med visioner. Fast ännu räddare är jag för den verkliga världen. Vi är så historielösa.

Jag blir rädd för min hemstad när det tar 2 minuter innan jag möts av stressen och de otrevliga människorna som tror att man bara vill dem ont och larmet. Det blir en utmaning att hålla Stockholm stånget i höst utan att falla dit själv.

Åh, jag längtar efter mina vänner. Ni som är bäst på att inspirera och genomföra de bästa och finaste sakerna i världen. Ni som får mig att tro på mänskligheten. Nu är jag hemma – ska vi leka?

Hemma i Hägerstensåsen

Inatt kom jag hem. Vi bokade om biljetterna i sista minuten för att slippa sista kvällen i regniga Visby. En veckas jobb tjugofyra timmar om dygnet i ett soligt Visby är nog för att jag ska känna mig nöjd. Imorgon när jag sitter på kontoret igen ska jag lista allt jag gjort och sen utvärdera. Spontant var den här veckan det  bästa jag kunde ha som avslutning på mina första tre månader som bostadspolitisk lobbyist. Nu väntar tre dagar av ihopknytande av säcken innan jag får fyra veckors välbehövd semester. Semester! Ledig semester! Betald semester!

Jag känner mig redan rastlös – jag vet inte hur man gör när man är ledig. Jag vill sortera min visitkortsskörd, boka in möten i jobbalmanackan, köpa en ny skrivbok och boka föreläsare dagen lång. På onsdag ska jag öva mig på att bara ligga i solen och läsa en bok, gå i skogen, tänka på saker som inte rör mitt jobb och packa resväskan för en ledig resa.

Det bästa med veckan är att jag insett att jag är omgiven av människor som kan hjälpa mig att bearbeta min prestationsångest. Jag behöver inte prestera högst jämt, det räcker med att delta på seminarier och i paneldebatter. Jag klarar mig bra utan att oroa mig för prestationen. Efteråt vet jag direkt vad jag behöver göra bättre. Det är bra och bör noteras, men det är inte där mitt fokus bör ligga. Jag inser att de som har höga poster oftast inte är übermench och har ett helt gäng med svagheter – men det hindrar inte dem. Så varför ska det hindra mig? Det är bara att köra på.