Tag Archives: Hägersten

Simma i vinterviken

Idag har jag spelat en ytterst fin bit om mina hoods. J tyckte inte att den var särskilt bra och satte bomull i öronen. På allvar. Jag tycker ändå att det är en fantastisk skildring om hur det är att leva här längs röda linjen.

hurra för frukost på balkongen

smoothie och macka och uppföljaren till min fantastiska bok. samt en koltrast. hurra!

jag är hemma – ska vi leka?

Efter flera veckor av resande kors och tvärs, Karlshamn-Helsingborg-Berlin-Melt!-Berlin-Helsingborg-Göteborg, är jag tillbaka hemma i Hägersten. Det har hänt tusen saker och jag är klokare än någonsin. Jag läser en fantastisk bok – Priset på vatten i Filistere – och begrundar mitt liv. På dörrmattan låg antagningsbeskedet till Kulturgeografi A, men det åkte i soporna – jag har ett jobb och tror inte att skolbänken är vägen till visdom. Skönt med verkliga insikter ibland. Det är inte på universitetet jag kommer att förkovra mig i min favorit bland historiska epoker – 1900-talets Sverige, det är i mitt vanliga liv jag kommer att göra det. Jag är rädd för vad universitetsutbildningar och forskningsvärlden gör med människor med visioner. Fast ännu räddare är jag för den verkliga världen. Vi är så historielösa.

Jag blir rädd för min hemstad när det tar 2 minuter innan jag möts av stressen och de otrevliga människorna som tror att man bara vill dem ont och larmet. Det blir en utmaning att hålla Stockholm stånget i höst utan att falla dit själv.

Åh, jag längtar efter mina vänner. Ni som är bäst på att inspirera och genomföra de bästa och finaste sakerna i världen. Ni som får mig att tro på mänskligheten. Nu är jag hemma – ska vi leka?

Hemma i Hägerstensåsen

Inatt kom jag hem. Vi bokade om biljetterna i sista minuten för att slippa sista kvällen i regniga Visby. En veckas jobb tjugofyra timmar om dygnet i ett soligt Visby är nog för att jag ska känna mig nöjd. Imorgon när jag sitter på kontoret igen ska jag lista allt jag gjort och sen utvärdera. Spontant var den här veckan det  bästa jag kunde ha som avslutning på mina första tre månader som bostadspolitisk lobbyist. Nu väntar tre dagar av ihopknytande av säcken innan jag får fyra veckors välbehövd semester. Semester! Ledig semester! Betald semester!

Jag känner mig redan rastlös – jag vet inte hur man gör när man är ledig. Jag vill sortera min visitkortsskörd, boka in möten i jobbalmanackan, köpa en ny skrivbok och boka föreläsare dagen lång. På onsdag ska jag öva mig på att bara ligga i solen och läsa en bok, gå i skogen, tänka på saker som inte rör mitt jobb och packa resväskan för en ledig resa.

Det bästa med veckan är att jag insett att jag är omgiven av människor som kan hjälpa mig att bearbeta min prestationsångest. Jag behöver inte prestera högst jämt, det räcker med att delta på seminarier och i paneldebatter. Jag klarar mig bra utan att oroa mig för prestationen. Efteråt vet jag direkt vad jag behöver göra bättre. Det är bra och bör noteras, men det är inte där mitt fokus bör ligga. Jag inser att de som har höga poster oftast inte är übermench och har ett helt gäng med svagheter – men det hindrar inte dem. Så varför ska det hindra mig? Det är bara att köra på.

I’m fine as long as I don’t attempt any superhuman feat like say writing my name

Jag börjar inse att jag bara har en dryg vecka kvar innan vi åker till Almedalen och efter Almedalen har jag bara tre arbetsdagar innan min semester. Vilket betyder att allt som jag vill kunna göra när jag är tillbaka i augusti måste förberedas nu. På studs. Jättekonstigt. Jag har aldrig haft ett jobb med semester tidigare så jag är inte riktigt van. Helt sjukt – jag får dåligt samvete när jag inte jobbar på röda dagar. Så småningom går det upp för mig att det inte är nyttigt att leva sitt jobb och att det inte är någon här som förväntar sig att jag ska göra det. Jag ägnar 40 (plus/minus) timmar i veckan på något jag tycker är fantastiskt roligt. Resten av tiden får jag vara ledig och göra andra fantastiskt roliga saker.

Jag börjar också inse att jag faktiskt avancerar. Flera av mina första mål jag satte upp innan jag började har jag nått, och fler närmar sig uppfyllning. Jag tittar på CJs första dag  som stabschef och inser att det inte är lätt att få nya uppdrag, men att det är genom att ta kommando man lär sig. Tobys oväntade utveckling är också inspirerande. Jag lär mig mycket och blir glad. Samtidigt.

Idag var jag och Elsa på möte med koloniföreningen i Råcksta där vi ska bygga. Så himla fint! Jag vill flytta in i radhushuset när det är färdigt och skaffa kolonilott! Tyvärr har jag nog alldeles för få ködagar och Råcksta är lite off att ha en kolonilott i om man bor på Åsen. Synd och ledsamt.

Jag vet redan nu delvis vad jag kommer att tänka när jag ser tillbaka på den här perioden i mitt liv. I olika grad har jag alltid vetat var någonstans jag är på väg i mitt liv. I alla fall i stora drag. Detaljerna är mindre viktiga. På ett sätt är det rätt obehagligt att jag känner mig själv så väl. På ett annat sätt är det skönt, för det gör att jag så mycket lättare kan ändra riktning eller tempo. Jag inser mina begränsningar, men gör också allt som står i min makt för att höja ribban. I höst ska jag ta tag i att höja ribban med glädje och pepp istället för av prestationsångest. Jag vet att det kommer att gå väldigt bra. CJ kan – jag med.

halvårsbokslut nästan

-januari såg ut lite som månaderna innan. jag arbetade på ett jobb där mycket var paradoxalt oc mitt välmående tydligt var åsidosatt – medvetet eller omedvetet kvittar. jag ägnade all övrig tid åt att styra upp publikservicen på den här svenska festivalen. mycket slit, väldigt kul! jag insåg för sjuttonde gången sen höstterminens start att jag, för mitt eget bästa, borde lämna arvika och skaffa något eget. jag vikarierade också på en del skolor.

ponyi februari satte sig min jobbsituation i min kropp och tillsammans med diverse fortplantningsmekanismer gjorde detta att jag slutade vara hungrig. 2 veckor utan normal föda. sen sa jag upp mig, gjorde ett kirurgiskt ingrepp och drog till Berlin. i berlin hängde jag och J på pony bar och läste böcker. tillbaka i Sverige höll jag också DJ-kurs, arbetade med festivalen och fick mitt körkorstillstånd. jag blev erbjuden ett nytt arbete, började arbeta och var grym, fast fick inte fortsätta för att folk ”tvivlade på min kompetens”. att resa från arvika eller förgås var alternativen.

TAjT

mars kom och jag sökte ett jobb jag blev tipsad om. jag drev TAjT – arvikas bästa klubb, övningskörde, firade mina föräldrars födelsedagar, arbetade mer än någonsin med det stora musikarrangemanget och la ner min själ. jag gjorde högskoleprovet och fick jobbet! sista veckan i mars packade jag mina pinaler, grät en skvätt och satte mig på tåget. siste mars flyttade jag in i terrariet i Solna.

hajhemmet i solna 1under april blev jag bostadspolitisk nörd. jag lämnade mitt ideella uppdrag och 6 månaders arbete med en till att börja med tung lättnad. i den vevan började jag också skriva i den virtuella världen. sista veckan packade jag och j våra saker. en barndomsvän körde oss och lasset till Hägersten.

hajkök

maj kom och gjorde mig ett år äldre. på min 20årsdag blev J nekad att köpa folköl för att jag hade glömt mitt leg. jag fick också bekräftat att jag är nedrans bra när min anställning förlängdes och jag fick en löneförhöjning motsvarande hela min januarilön. vilket i och för sig säger mer om min januarilön än löneförhöjningen. jag reste en del och bekantade mig med nya människor.

fortsättningen som följer blir förhoppningsvis mycket trevlig. jag åker till almedalen, blir sambo igen, får se klart West Wing samt åker till Berlin och Melt.

Köksfönsterutsikt

Köksfönsterutsikt