Tag Archives: jobb

Perspektiv

Efter 10 dagars ledighet börjar jag få äntligen få perspektiv på jobbet igen. Att leda i förändring är svårt. Att leda i flera parallella förändringsprocesser samtidigt är ännu svårare. Särskilt när majoriteten du jobbar med är helt ideella, dvs inte har tid att arbeta i det tempo som jag som anställd egentligen skulle behöva för att göra mitt jobb bra. Det är oerhört frustrerande, men kanske en av de främsta och absolut tydligaste spelreglerna givna på förhand. Med andra ord: inte så mycket att göra någonting åt.

Det bästa med den här ledigheten, utöver det rent obvious – K(!), är att det finns någon som är anställd på heltid för att sköta mina arbetsuppgifter. Jag behöver alltså inte oroa mig för inkasso, ej utbetalda löner och liknande som mött mig efter varje semester och den kortare sjukskrivningsperiod som varit sedan jag tillträdde som chef.

Igår träffade jag det finfina gsnätverket igen. Det är det enda jobbrelaterade jag kommer att göra medan jag är ledig. Av två anledningar: 1) i och med ledigheten kan jag få ett utifrånperspektiv på mig själv i min yrkesroll samt analysera processer och händelser som i vanliga fall är i princip omöjliga att komma åt. 2)Det är så oerhört inspirerande och peppande att en gång i månaden få träffa andra generalsekreterare och verksamhetschefer i andra ungdomsorganisationer. Att höra dem berätta om sin vardag, sina framgångar och motgångar och tillsammans lösa gemensamma problem. Ibland utifrån givna process- och organisationsutvecklingsmodeller. Ibland på frihand.

Igår pratade vi om att leda i förändring utifrån Janssens fyrarummare. Ju fler sammanhang jag kommer i kontakt med och arbetar i, desto bättre förstår jag mig själv och andra utifrån den modellen. Den är såklart inte allt, men ett bra verktyg på väg.

Det ska bli spännande att se om/hur mina prioriteringar förändras under de kommande nio månaderna och vad det leder till. Jag ser fram emot att komma tillbaka till jobbet med nya perspektiv och kanske även aningen modifierade drivkrafter.

 

Annonser

Måndag förmiddag, 7 dagar kvar

Sista veckan på semestern  är nu officiellt inledd. Visserligen kommer jag att smygstarta med att strukturera tankar och prioriteringar på fredag samt gå en ekonomikurs på söndag, men utöver det är det en arbetsfri vecka.

Nattens sömnavbrott har inte gett sig till känna än, däremot slog stressmagen till som en järnklubba pga anledning. Jag har varit ledig i snart 2 månader och sen händer 1 grej och BAM tillbaka på noll. Eller tja, inte riktigt noll. Noll hade varit sängliggande. Nu räckte det tydligen med magkatarrsklump och adrenalin. Halleluja.

I år är annars den mest välplanerade övergången från semester till arbete. I snart två veckors tid har jag vänt tillbaka dygnet och skött min nattsömn. Jag har planerat mina dagar, haft rutiner helt enkelt, inklusive motion och regelbundna måltider. Det enda negativa är att jag inser att mitt nya leverne utesluter vissa typer av umgänge – det sjukt spontana samt det som är förlagt till sena kvällar och nätter. Hemskt trist, men det är uppenbart priset en får betala för att prioritera att bo i Stockholm och samtidigt må bra.

För att lindra oron i kroppen och skona K från de värsta stresshormonerna* lyssnar vi på en fet dänga och drar sen på joggingskorna för en ännu fetare promenad i första riktiga (!) höstdagen.

 

*pratade precis med S om härliga metaoron ”om du oroar dig blir ditt barn fult, ohyfsat och äckligt”. Enda botemedlet: LOLZ.

fredagfredagfredag

Jag tycker hemskt bra om mitt jobb, men som vanligt för anställda i ideell sektor är det svårt att få samtliga inblandade att förstå att det här är mitt jobb. Med betoning på jobb, som i avlönat och tidsbegränsat arbete. Nu ska jag ta min avtalsenliga helgledighet. Vinst för mig.

Sprang för övrigt på den här videon hos Petter. Jag gillar den skarpt.

Hemma i Hägerstensåsen

Inatt kom jag hem. Vi bokade om biljetterna i sista minuten för att slippa sista kvällen i regniga Visby. En veckas jobb tjugofyra timmar om dygnet i ett soligt Visby är nog för att jag ska känna mig nöjd. Imorgon när jag sitter på kontoret igen ska jag lista allt jag gjort och sen utvärdera. Spontant var den här veckan det  bästa jag kunde ha som avslutning på mina första tre månader som bostadspolitisk lobbyist. Nu väntar tre dagar av ihopknytande av säcken innan jag får fyra veckors välbehövd semester. Semester! Ledig semester! Betald semester!

Jag känner mig redan rastlös – jag vet inte hur man gör när man är ledig. Jag vill sortera min visitkortsskörd, boka in möten i jobbalmanackan, köpa en ny skrivbok och boka föreläsare dagen lång. På onsdag ska jag öva mig på att bara ligga i solen och läsa en bok, gå i skogen, tänka på saker som inte rör mitt jobb och packa resväskan för en ledig resa.

Det bästa med veckan är att jag insett att jag är omgiven av människor som kan hjälpa mig att bearbeta min prestationsångest. Jag behöver inte prestera högst jämt, det räcker med att delta på seminarier och i paneldebatter. Jag klarar mig bra utan att oroa mig för prestationen. Efteråt vet jag direkt vad jag behöver göra bättre. Det är bra och bör noteras, men det är inte där mitt fokus bör ligga. Jag inser att de som har höga poster oftast inte är übermench och har ett helt gäng med svagheter – men det hindrar inte dem. Så varför ska det hindra mig? Det är bara att köra på.

I’m fine as long as I don’t attempt any superhuman feat like say writing my name

Jag börjar inse att jag bara har en dryg vecka kvar innan vi åker till Almedalen och efter Almedalen har jag bara tre arbetsdagar innan min semester. Vilket betyder att allt som jag vill kunna göra när jag är tillbaka i augusti måste förberedas nu. På studs. Jättekonstigt. Jag har aldrig haft ett jobb med semester tidigare så jag är inte riktigt van. Helt sjukt – jag får dåligt samvete när jag inte jobbar på röda dagar. Så småningom går det upp för mig att det inte är nyttigt att leva sitt jobb och att det inte är någon här som förväntar sig att jag ska göra det. Jag ägnar 40 (plus/minus) timmar i veckan på något jag tycker är fantastiskt roligt. Resten av tiden får jag vara ledig och göra andra fantastiskt roliga saker.

Jag börjar också inse att jag faktiskt avancerar. Flera av mina första mål jag satte upp innan jag började har jag nått, och fler närmar sig uppfyllning. Jag tittar på CJs första dag  som stabschef och inser att det inte är lätt att få nya uppdrag, men att det är genom att ta kommando man lär sig. Tobys oväntade utveckling är också inspirerande. Jag lär mig mycket och blir glad. Samtidigt.

Idag var jag och Elsa på möte med koloniföreningen i Råcksta där vi ska bygga. Så himla fint! Jag vill flytta in i radhushuset när det är färdigt och skaffa kolonilott! Tyvärr har jag nog alldeles för få ködagar och Råcksta är lite off att ha en kolonilott i om man bor på Åsen. Synd och ledsamt.

Jag vet redan nu delvis vad jag kommer att tänka när jag ser tillbaka på den här perioden i mitt liv. I olika grad har jag alltid vetat var någonstans jag är på väg i mitt liv. I alla fall i stora drag. Detaljerna är mindre viktiga. På ett sätt är det rätt obehagligt att jag känner mig själv så väl. På ett annat sätt är det skönt, för det gör att jag så mycket lättare kan ändra riktning eller tempo. Jag inser mina begränsningar, men gör också allt som står i min makt för att höja ribban. I höst ska jag ta tag i att höja ribban med glädje och pepp istället för av prestationsångest. Jag vet att det kommer att gå väldigt bra. CJ kan – jag med.

halvårsbokslut nästan

-januari såg ut lite som månaderna innan. jag arbetade på ett jobb där mycket var paradoxalt oc mitt välmående tydligt var åsidosatt – medvetet eller omedvetet kvittar. jag ägnade all övrig tid åt att styra upp publikservicen på den här svenska festivalen. mycket slit, väldigt kul! jag insåg för sjuttonde gången sen höstterminens start att jag, för mitt eget bästa, borde lämna arvika och skaffa något eget. jag vikarierade också på en del skolor.

ponyi februari satte sig min jobbsituation i min kropp och tillsammans med diverse fortplantningsmekanismer gjorde detta att jag slutade vara hungrig. 2 veckor utan normal föda. sen sa jag upp mig, gjorde ett kirurgiskt ingrepp och drog till Berlin. i berlin hängde jag och J på pony bar och läste böcker. tillbaka i Sverige höll jag också DJ-kurs, arbetade med festivalen och fick mitt körkorstillstånd. jag blev erbjuden ett nytt arbete, började arbeta och var grym, fast fick inte fortsätta för att folk ”tvivlade på min kompetens”. att resa från arvika eller förgås var alternativen.

TAjT

mars kom och jag sökte ett jobb jag blev tipsad om. jag drev TAjT – arvikas bästa klubb, övningskörde, firade mina föräldrars födelsedagar, arbetade mer än någonsin med det stora musikarrangemanget och la ner min själ. jag gjorde högskoleprovet och fick jobbet! sista veckan i mars packade jag mina pinaler, grät en skvätt och satte mig på tåget. siste mars flyttade jag in i terrariet i Solna.

hajhemmet i solna 1under april blev jag bostadspolitisk nörd. jag lämnade mitt ideella uppdrag och 6 månaders arbete med en till att börja med tung lättnad. i den vevan började jag också skriva i den virtuella världen. sista veckan packade jag och j våra saker. en barndomsvän körde oss och lasset till Hägersten.

hajkök

maj kom och gjorde mig ett år äldre. på min 20årsdag blev J nekad att köpa folköl för att jag hade glömt mitt leg. jag fick också bekräftat att jag är nedrans bra när min anställning förlängdes och jag fick en löneförhöjning motsvarande hela min januarilön. vilket i och för sig säger mer om min januarilön än löneförhöjningen. jag reste en del och bekantade mig med nya människor.

fortsättningen som följer blir förhoppningsvis mycket trevlig. jag åker till almedalen, blir sambo igen, får se klart West Wing samt åker till Berlin och Melt.

Hungrig svart haj

HajkökHär går det att se Hajen i sitt Hajkök. Det mesta i Hajens värld just nu går i svart. Alltså inte känslomässigt eller symboliskt, utan just konkret färgmässigt. Jag köper svarta kläder, svarta skor, svarta strumpor, snart en svart väska, har svarta lakan och tycker vädigt bra om min tunna, svarta penna. Svart är en praktisk färg. Förutom på sommaren, som det visst råkar vara nu. Dålig tajming, men det är sånt man får leva med tror jag bestämt. Utöver svart har jag också börjat tycka det är fruktansvärt tråkigt att laga mat. Till exempel igår – jag skulle laga lasagne, men hade glömt mjölken till såsen. Blä. Jag fick äta gröt och ägg istället. Nu är i och för sig müsligröt med banan och youghurt och ägg (det sistnämnda dock för sig) något av det bästa jag vet att äta. Jag har alltså börjat med ett belöningssystem. När man har råd att köpa utelunch får man belöna sig själv med en utelunch när man missat att göra lunchlåda. Enkel logik. Hurra!

I Hajköket idag lagas inte fantasimängder med mat. Rättare sagt lagas det ingen mat alls. Äggen kokade jag igår och alla mål mat idag utom frukost har imundigats i mitt arbetes regi. Imorgon har jag i alla fall en ledig kväll. Jag planerar att förtidsrösta och baka kladdkaka. Livet är en fröjd bara man vill.

Oj, nu blev det så där sent igen. Imorgon ska jag infinna mig på Westanders Almedalsfrukost kl 8.15. Trevligt, men tidigt. På återseende. Ajö.