jag är hemma – ska vi leka?

Efter flera veckor av resande kors och tvärs, Karlshamn-Helsingborg-Berlin-Melt!-Berlin-Helsingborg-Göteborg, är jag tillbaka hemma i Hägersten. Det har hänt tusen saker och jag är klokare än någonsin. Jag läser en fantastisk bok – Priset på vatten i Filistere – och begrundar mitt liv. På dörrmattan låg antagningsbeskedet till Kulturgeografi A, men det åkte i soporna – jag har ett jobb och tror inte att skolbänken är vägen till visdom. Skönt med verkliga insikter ibland. Det är inte på universitetet jag kommer att förkovra mig i min favorit bland historiska epoker – 1900-talets Sverige, det är i mitt vanliga liv jag kommer att göra det. Jag är rädd för vad universitetsutbildningar och forskningsvärlden gör med människor med visioner. Fast ännu räddare är jag för den verkliga världen. Vi är så historielösa.

Jag blir rädd för min hemstad när det tar 2 minuter innan jag möts av stressen och de otrevliga människorna som tror att man bara vill dem ont och larmet. Det blir en utmaning att hålla Stockholm stånget i höst utan att falla dit själv.

Åh, jag längtar efter mina vänner. Ni som är bäst på att inspirera och genomföra de bästa och finaste sakerna i världen. Ni som får mig att tro på mänskligheten. Nu är jag hemma – ska vi leka?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s