Category Archives: Arbetshajen

Perspektiv

Efter 10 dagars ledighet börjar jag få äntligen få perspektiv på jobbet igen. Att leda i förändring är svårt. Att leda i flera parallella förändringsprocesser samtidigt är ännu svårare. Särskilt när majoriteten du jobbar med är helt ideella, dvs inte har tid att arbeta i det tempo som jag som anställd egentligen skulle behöva för att göra mitt jobb bra. Det är oerhört frustrerande, men kanske en av de främsta och absolut tydligaste spelreglerna givna på förhand. Med andra ord: inte så mycket att göra någonting åt.

Det bästa med den här ledigheten, utöver det rent obvious – K(!), är att det finns någon som är anställd på heltid för att sköta mina arbetsuppgifter. Jag behöver alltså inte oroa mig för inkasso, ej utbetalda löner och liknande som mött mig efter varje semester och den kortare sjukskrivningsperiod som varit sedan jag tillträdde som chef.

Igår träffade jag det finfina gsnätverket igen. Det är det enda jobbrelaterade jag kommer att göra medan jag är ledig. Av två anledningar: 1) i och med ledigheten kan jag få ett utifrånperspektiv på mig själv i min yrkesroll samt analysera processer och händelser som i vanliga fall är i princip omöjliga att komma åt. 2)Det är så oerhört inspirerande och peppande att en gång i månaden få träffa andra generalsekreterare och verksamhetschefer i andra ungdomsorganisationer. Att höra dem berätta om sin vardag, sina framgångar och motgångar och tillsammans lösa gemensamma problem. Ibland utifrån givna process- och organisationsutvecklingsmodeller. Ibland på frihand.

Igår pratade vi om att leda i förändring utifrån Janssens fyrarummare. Ju fler sammanhang jag kommer i kontakt med och arbetar i, desto bättre förstår jag mig själv och andra utifrån den modellen. Den är såklart inte allt, men ett bra verktyg på väg.

Det ska bli spännande att se om/hur mina prioriteringar förändras under de kommande nio månaderna och vad det leder till. Jag ser fram emot att komma tillbaka till jobbet med nya perspektiv och kanske även aningen modifierade drivkrafter.

 

Annonser

arbetshajen: medborgarinflytande

Igår var jag på Fabels konferens Yours Truly – nya metoder för medborgarinflytande. En intressant dag som innehöll många nya inspirerande tankar och projekt med inriktning på konstruktiva och kreativa metoder för  deltagande.

Tommi Laitio, från Finlands enda partipolitiskt oberoende tankesmedja Demos Helsinki, utvecklade sina tankar kring Wikicities:

Demos NOW, an urban think tank, has created the concept of City 2.0 (PDF) – an urban ecosystem of social innovation, governance and social risk funding. We want to turn the Helsinki Metropolitan Area into a self-built city; a hi-tech low-carbon “slum” with an unforeseen and unpredictable quality of life. A Wikicity.

Fredrik Lindegren, projektledare för Umeå 2014, presenterade arbetet för ökat medborgarinflytande i samband med deras ansökan till Europas kulturhuvudstad 2014. Se deras video här. Jag gillar verkligen tanken om co-creation och att jämföra medborgardeltagande med öppen källkod.

Jan Lindgren, kampanjledare på Piratpartiet, talade om analogt respektive digitalt engagemang och aktivism. Nils Hertting från Uppsala Universitets institut för bostads- och urbanforskning presenterade sina slutsatser kring medborgardialog i Stockholm och Botkyrka kommun. I eftermiddagens workshop Upplevelsebaserat lärande, med Fredrik Axelzon från GRUL, diskuterade vi bland annat problematiken med att majoriteten av satsningar på medborgardialog och -inflytande sker i projektform.

Som vanligt är det komplicerat och förvånansvärt radikalt att låta människor komma till tals om sin egen livssituation och -miljö. Det är också fruktansvärt kul att arbeta konkret för en förändring. Hurra för lösningsinriktat arbete.

I need to see my bed, I’m thinking of carrying a picture of it on my wallet.

Idag åker jag till Almedalen. När jag kommer hem får jag jobba i tre dagar och sen ta semester. Då ska jag garanterat se min säng. Nu får jag istället en veckas politikerfestival, solsken och Gotland. Hujedamej så roligt det ska bli. (Faktiskt! Jag är trött och förvirrad nu, men inte sen ikväll när jag kommer fram.) Ajö.

I’m fine as long as I don’t attempt any superhuman feat like say writing my name

Jag börjar inse att jag bara har en dryg vecka kvar innan vi åker till Almedalen och efter Almedalen har jag bara tre arbetsdagar innan min semester. Vilket betyder att allt som jag vill kunna göra när jag är tillbaka i augusti måste förberedas nu. På studs. Jättekonstigt. Jag har aldrig haft ett jobb med semester tidigare så jag är inte riktigt van. Helt sjukt – jag får dåligt samvete när jag inte jobbar på röda dagar. Så småningom går det upp för mig att det inte är nyttigt att leva sitt jobb och att det inte är någon här som förväntar sig att jag ska göra det. Jag ägnar 40 (plus/minus) timmar i veckan på något jag tycker är fantastiskt roligt. Resten av tiden får jag vara ledig och göra andra fantastiskt roliga saker.

Jag börjar också inse att jag faktiskt avancerar. Flera av mina första mål jag satte upp innan jag började har jag nått, och fler närmar sig uppfyllning. Jag tittar på CJs första dag  som stabschef och inser att det inte är lätt att få nya uppdrag, men att det är genom att ta kommando man lär sig. Tobys oväntade utveckling är också inspirerande. Jag lär mig mycket och blir glad. Samtidigt.

Idag var jag och Elsa på möte med koloniföreningen i Råcksta där vi ska bygga. Så himla fint! Jag vill flytta in i radhushuset när det är färdigt och skaffa kolonilott! Tyvärr har jag nog alldeles för få ködagar och Råcksta är lite off att ha en kolonilott i om man bor på Åsen. Synd och ledsamt.

Jag vet redan nu delvis vad jag kommer att tänka när jag ser tillbaka på den här perioden i mitt liv. I olika grad har jag alltid vetat var någonstans jag är på väg i mitt liv. I alla fall i stora drag. Detaljerna är mindre viktiga. På ett sätt är det rätt obehagligt att jag känner mig själv så väl. På ett annat sätt är det skönt, för det gör att jag så mycket lättare kan ändra riktning eller tempo. Jag inser mina begränsningar, men gör också allt som står i min makt för att höja ribban. I höst ska jag ta tag i att höja ribban med glädje och pepp istället för av prestationsångest. Jag vet att det kommer att gå väldigt bra. CJ kan – jag med.

jobbesöndag

Jobbesöndagen innebar nationellt styrelsemöte – rapporter, diskussioner, beslut och fika – och Malmömöte. Även om jag är rejält klubbad av pollen är peppen hög. Jag börjar deala med min prestationsångest, inser att jag faktiskt presterar bra och är värd min lön (OCH löneförhöjningen). Men efter en längre period i ett organisationsklimat som inte prioriterar att värdera arbetsinsatser i pepp, feedback och lön är det svårt att ställa om. Jag behöver gå en kurs i att sätta ett pris på mig själv. Jag behöver också gå en kurs i att uppskatta mina egna prestationer. Jag vet nämligen inte hur man gör.

Satt en sväng på klipporna i Vinterviken och läste Gustav Fridolins Blåsta. Den är min uppväxt i ett nötskal. Nedskärningar i skolan, färre lärare, fler omotiverade håltimmar och sönderslagna toaletter. Vi fick lära oss hur demokratin inte fungerar när vi skrev protestlistor för att hindra skolan att slå ihop våra klasser för att spara pengar. Vi lärde oss att elevråd var något rektorn styrde med järnhand, men hade som alibi gentemot missnöjda föräldrar. ”Det var faktiskt elevrådet som föreslog att vi inte ska ta in fler vikarier.” Nja, så enkelt var det kanske inte. En fin bok som är galet aktuell, Både i samband med mitt arbete, men också privat – eftersom jag är en del av den blåsta generationen. Vi som var den första generationen som fick se samhället rustas ner.

Imorgon börjar jag och Elsa blogga på P3 Nyheters blogg. Jag undrar om det kan resultera i något skojigt. I veckan som kommer ska jag också åka på utflykt till vårt färdigbyggda hus i Huddinge och vår mark i Råcksta. På den tiden jag inte arbetar ska jag rösta, ha syjunta och förhoppningsvis hänga på någon trevlig valvaka.  Jag undrar vad jag ska få junta för nåt…

Bostadspolitik i kubik

Ytterligare än dag i historieskrivningen. I morse vaknade jag med väldigt lite röst. Det var mest pip. Efter frukosten började det arta sig lite grann, jag kunde prata även om det mest var mellanregistret som gick fram. Barbro Engman drog hyresrättsläget idag på förmiddagen. Väldigt nyttigt. Efter det passet var min röst nästan helt med på banan igen. Fin vårsol över Kungälvs vyer, som ser ut att vara ett skolboksexempel från geografin över hur samhället ser ut. Ni vet en sån där bild där allting finns med – industri, miljonprogram, villaområde, vindkraftverk, kraftledningar, vattendrag, ett bruk, hamn, åker, skog, berg… you name it. 

Efter lunch var det ett seminarium om Hyresmarknaden, bostadspolitik och hyresgästernas organisering under 1900-talet. Jag blir totalt förälskad i den typen av kunskap. Nutidshistoria med ett socialt perspektiv. Boendeutvecklingen i de svenska storstäderna, med Malmö som exempel. Möllevången och Limhamn, urbaniseringen och boendeutvecklingen som i ett nötskal. Visste ni att flyttströmmarna är större från västra Malmö till Stockholm än från västra Malmö till östra Malmö. Det är helt absurt. Och apropå rubriken, bostadspolitik i kubik. Visste du att man i Malmö i början av 1900-talet räknade bostadsyta i kubik och inte kvadratmeter. Detta för att det fina i nybyggena ansågs vara rymden, som man i de äldre husen inte hade haft. Rymd med fin luft och ljus var viktigare än själva bostadsytan. Fränt.

11118

Efter föredraget var det ett seminarium om Bostadsbristens konsekvenser och lösningar för framtiden som Elsa var med i. Representanter för Hyresgästföreningen och YIMBY var också med. En samstämmig kör som presenterade flera fina lösningar, nu gäller det bara att politiker och byggare hoppar på tåget också. Vilket förhoppningsvis kommer att vara det positiva som den här finanskrisen för med sig. Det är nu det är dags att inse att det inte går att förlita sig på en målgrupp, som dessutom är väldigt konjunkturskänslig, utan satsa bredare. Därmed också satsa på boende som unga kan efterfråga. Alltså billiga hyresrätter.

Dagen avslutades med trerätters och mycket bostadspolitik kring mitt bord. Jag känner att det är mycket kvar att lära, men det är skönt när stämningen ändå är såpass ödmjuk att det går att våga sig in utan att vara polsak på bostadsfrågor. Snart så är jag ju det ändå, så då skulle det inte längre vara ett problem. 

Efter en intensiv dag är det rätt svårt att varva ner. Jag är trött och skulle behöva somna ganska snart, i alla fall för att bli lite friskare. Jag är sjukt speedad och inspirerad. Det finns så mycket grymma människor i världen, som gör så mycket grymma saker. 

Imorgon är det praktiska workshops. Jag tänkte gå en i vision och målformulering. Sen ska jag in till Göteborg och träffa V och A. Det blir någonslags farväl, i alla fall i den relationen vi har nu. Däremot hoppas jag att jag får tillfälle att arbeta mer med dem framöver. Tokgrymma är de! Efter det ska vi snacka Göteborgs lokalavdelning i några timmar. Det ska bli kul att få ansikten på namnen och mejladresserna. Jag behöver nog förresten skaffa mig en bok där jag samlar namn och foton på människor jag möter. Det är sanslöst svårt att komma ihåg alla. Det är minst 5 nya ansikten per dag. Oftast fler.  Men jag tänker att har jag lärt mig så här mycket på 3 veckor, hur mycket kommer jag inte då ha lärt mig på 3 månader. Eller 3 år! Det är konstigt vad saker kan förändras så snabbt.