en helt vanlig hajtisdag

En helt vanlig tisdag bloggar jag om den här dängan, går i sekteristisk anda till mitt bästa matlådeställe som frågar hur jag mår, skickar roliga mejl till grymma vänner/kollegor och stänger av hjärnan helt och hållet på bussen hem. Att vara högpresterande oavsett vad som händer är inget jag rekommenderar någon. Det kan låta konstigt, men jag behöver ett helt liv KBT för att kunna släppa allt på riktigt. Därför blir jag så ledsen när jag hör människor i min omgivning skryta om sina stressrelaterade åkommor, hur många jobb de har parallellt och hur sent de jobbat istället för att sova. Det är inte roligt. Det är inte fint. Det är inte beundransvärt. Det är inte prestige! Det kommer att straffa sig. Lägg av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s