A spire

Gårdagen var oerhört fin. Jag och J åt en glass, promenerade längs Mälarens strand, köpte sushi och gick en turnering i Track & Field.

På kvällen var vi på Debaser Slussen och såg Moulinex. Det var minst sagt en Arvikainvasion. Min första extremkontakt med Arvika sen jag flyttade. Jag insåg plötsligt vilka jag faktiskt tycker om på riktigt. Och vilka jag slängt käft med rent slentrianmässigt. Vilka jag blir glad för att se, vilka som blir glada av att se mig och vilka som det skulle kvitta både mig och dem. Det är nästan det jag är gladast för med den här snabba förändringen i min tillvaro – att jag återigen förstår vad det är jag värdesätter. Hos mig, hos andra, i situationer. Det var en väldigt fin kväll. Många kära återseenden som snart förhoppningsvis blir mer frekventa.

Jag inser att jag sen jag flyttade kan låta överväldigat positiv och tillfreds, men det är faktiskt så. Visst har jag mina tvivel fortfarande och jag tror inte att alla bekymmer är borta för evigt, men för tillfället är jag gladare, lyckligare än på länge. Det var länge sen jag kände att det är jag som har makten över mitt liv, att jag har möjligheterna att utvecklas i den riktning jag vill.

När jag nyss flyttat hemifrån lyssnade jag mycket på den här låten. Jag tror så här i efterhand att det blev ett slags riktmärke för framtiden. Nu känns det som att jag är där. A spire.

One response to “A spire

  1. Låter fint det Myran! Ibland kan en flytt vara vad som behövs för att verkligheten ska bli som man vill ha den :D
    massa kram på sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s