oh baby baby

britney har på senare tid blivit en av mina största fascinationer. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad och jag vet att det är långt ifrån politiskt korrekt. politiskt korrekta människor är nog det farligaste som finns så jag raderar genast den senare huvudsatsen i föregående mening. (jag ber att få återkomma med mina tankar om politisk korrekthet längre fram)

britney-spears

jag undrar hur det känns att vara britney. jag undrar hur det är att känna henne, om det nu är någon som faktiskt får äran att göra det. på riktigt alltså. jag undrar också hur det gick så illa. vem i det stora maskineriet som var så korkad att exponera en femtonåring på det viset. jag blir innerligt ledsen och tänker att jo faktiskt det skulle kunna ha varit jag. det som krävs är att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. ännu mer spännande blir britneystoryn när det kommer fram att britneys producenter från början ville ha en egen robyn. då när robyn blev trött på usa och åkte hem till sverige igen. jag tänker inte moralisera om vem som är bäst, men tycker det är värt en tankevända eller två. vikten av att kunna säga nej och väga kändisskap mot vilka uppoffringar man får göra.

och när britney sjunger robyns text till piece of me är det som att cirkeln från back in the 90’s är sluten. vem är bra och vem är dålig? och i vems ögon? på vems vilkor? kanske främst av vilken anledning? varför finns det inga manliga britneys som skvallerpressen kan hetsa över? är det förresten att eftersträva eller är det bara ett bakvänt och snedvridet resonemang förklätt i någonslags feminism? någonstans tror jag att alla måste objektifieras lika mycket, eller snarare lika lite, innan det kan bli något sånär jämställt.

och när vi ändå är inne på jämställdhet funderar jag på hur mycket styrka artister som spice girls och britney har gett barn jämfört med hur mycket könsrollsgriller de satt i barnens huvuden. jag blir snurrig i resonemangen. någon gång ska jag utreda det här en gång för alla. under tiden skulle jag vilja ha ett mer tillåtande klimat att diskutera de här frågeställingarna. jag vill ha ett påläst sammanhang utan fördomar och beredskapsträning med sanningsstämpeln. är det för mycket begärt?

One response to “oh baby baby

  1. jag skrev brev. får de inte göra så? mina föräldrar går dock i borgen eftersom mina anställningar är på få timmar och mest extra.

    :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s