Ideologi vs. pragmatik.

Här om dagen insåg jag återigen att jag inte underhåller mitt ordförråd lika bra som förr. Jag hade tappat pragmatisk. Spännande. Särskilt eftersom det är just ideologi vs pragmatik som jag går och resonerar kring vareviga dag. Då kring de feministiska spörsmålen… Vart kommer vi med hjälp av dagens feministiska metoder för förändring? Vad är mest relevant – att rabbla genusvetenskapliga termer eller att prata om jämställdhet med vanliga människors vokabulär? (Det borde vara obligatoriskt för genusvetare att lära sig att prata om krånliga teorier på ett enkelt sätt. Vi lägger fälleben för oss själva när vi distanserar oss språkligt från de som ska vara med och göra revolution.) Vem är det vi vill övertyga? Egentligen? Andra inbitna feministteoretiker eller den stora massan som faktiskt kan göra skillnad? Visst finns det en utmaning i herre på täppan, men jag finner det mer intressant att prata med människor som aldrig funderat på sig själva som under-/överordnade genus. Eller de som kämpar utan fotnoter i marginalen. Hur kommer den fjärde vågens feminism egentligen se ut? Vilka kommer den att involvera? Vilka kommer den att exkludera? Och kanske framförallt – vad kommer den att resultera i?

Annonser