Hajleda

Idag är en mycket dålig dag. Förgyller den gör jag tillsammans med Pomplamoose. Ett tips från M.

Historiekunskaper någon?

Så var det dags igen för de stressrelaterade sjukdomarna. Nu har jag äntligen fått ett utlåtande på min dyspepsi, som med all sannolikhet är vad jag lidit av i större delen av de senaste 5-6 åren. Det som är skillnaden idag mot tidigare är att jag inte längre lever ett särskilt osunt liv. Jag dricker inte kaffe, ytterst lite alkohol och stressar mindre än jag gjort de senaste två åren. Tidigare har jag kunnat lägga av med något av dessa tre och så har det blivit bättre. Så är inte fallet nu, vilket betyder medicinering plus dietist. Jag mår successivt bättre.

Till alla de som skryter om hur många arbeten de har och hur fruktansvärt svårt det är att hinna med allt som bara måste göras vill jag bara säga – lägg av. Ni förstör för alla andra. Och er själva. Det är inte prestige att jobba för mycket. Det är inte prestige att inte kunna säga nej. Det är inte prestige att ”vara så driftig att man inte vill vila”. Däremot är det oerhört fint (och nyttigt!) att säga nej, bara arbeta den tid du får betalt för och lära dig att göra det så kallade ingenting. Både mot de som kämpade före dig, de som kommer efter och dig själv.

För det finns, som alltid, ett historiskt perspektiv på det hela. Läs på om kollektivavtalens historia här. Jag tycker att rättigheter på arbetsmarknaden är fantastiskt och något jag inte skulle kunna tänka mig att vara utan. Tyvärr väger de, och då särskilt ungas rättigheter, alldeles för lätt och avvecklas så smått i jakten på minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning.  Full sysselsättning bör knappast vara ett självändamål. Gå med i facket, stå upp för dina rättigheter och säg nej lite oftare. Det tjänar alla på.

Erlend Øye har gjort en mycket fin tolkning av Daft Punks dänga på temat. Lyssna på resultatet:

The Whitest Boy Alive – 1517

den lagoma tjejen – förhandsvisning

En rask promenad genom Malmö förde oss in på diskussionen om den lagom-arty tjejen som popkillar vill ha. Jag associerar bland annat till F!:s bedrövliga tackfest här om veckan och gillar kommentar nummer två till inlägget på ovanstående länk. En annan dag lägger jag ut texten om fenomenet.

relationslogik

Jag har börjat titta på en av alla dessa nymodiga vampyrföljetonger. Hittills har jag inte sett så många avsnitt, men det känns som att jag vet varthän det barkar. Den nya vampyrtrenden är oroväckande lastgammal i sina relationsskildringar. Handling: Svår, het (vampyr)man tänder på omtänksam, söt tjej. Sen måste den svåra, heta mannen skydda den omtänksamma, söta tjejen mot livets faror, till exempel andra vampyrer (läs: män). Med den lilla brasklappen att han kanske ändå måste skada henne – för som vi alla vet skadar vampyrer (läs: män) sina käraste för att det bara ÄR så. Män är djur utan sans och vett. Eller hur VAR det nu?

mänmänmänmänmänmänmänmänmänmänmänmän

Är du man och spelar i ett mansband eller vänder mansskivor spelar det ingen roll om du är sexist eller prioriterar att knarka ner dig istället för att genomföra ett bra gig. Du blir bokad ändå. För stora pengar. För män gillar män och kvinnor gillar män som gillar män som gillar män som gillar män. För hur skulle det se ut om vi slutade kvotera in män på alla scener och dansgolv och institutioner med makt? Jo, då skulle vi vara tvungna att ta in kvinnor. Och det slutar inte där: vi skulle också vara tvungna att ta in homosexuella, invandrare och funktionsnedsatta. Hur skulle det se ut? Troligen helt sjukt. Förresten finns det inte så många utlandsfödda flator i rullstol så det skulle aldrig gå. Det blir en mycket bredare och mer säljande line-up om vi väljer de bästa artisterna (läs: mansbanden).

Jag skulle ta er på större allvar om ni bara sa som det är: vi älskar män som älskar män som älskar män som älskar män…

en helt vanlig hajtisdag

En helt vanlig tisdag bloggar jag om den här dängan, går i sekteristisk anda till mitt bästa matlådeställe som frågar hur jag mår, skickar roliga mejl till grymma vänner/kollegor och stänger av hjärnan helt och hållet på bussen hem. Att vara högpresterande oavsett vad som händer är inget jag rekommenderar någon. Det kan låta konstigt, men jag behöver ett helt liv KBT för att kunna släppa allt på riktigt. Därför blir jag så ledsen när jag hör människor i min omgivning skryta om sina stressrelaterade åkommor, hur många jobb de har parallellt och hur sent de jobbat istället för att sova. Det är inte roligt. Det är inte fint. Det är inte beundransvärt. Det är inte prestige! Det kommer att straffa sig. Lägg av.

i said a hip hop the hippie to the hippie the hip hip hop and you don’t stop

Hip Hop The Classics

arbetshajen: medborgarinflytande

Igår var jag på Fabels konferens Yours Truly – nya metoder för medborgarinflytande. En intressant dag som innehöll många nya inspirerande tankar och projekt med inriktning på konstruktiva och kreativa metoder för  deltagande.

Tommi Laitio, från Finlands enda partipolitiskt oberoende tankesmedja Demos Helsinki, utvecklade sina tankar kring Wikicities:

Demos NOW, an urban think tank, has created the concept of City 2.0 (PDF) – an urban ecosystem of social innovation, governance and social risk funding. We want to turn the Helsinki Metropolitan Area into a self-built city; a hi-tech low-carbon “slum” with an unforeseen and unpredictable quality of life. A Wikicity.

Fredrik Lindegren, projektledare för Umeå 2014, presenterade arbetet för ökat medborgarinflytande i samband med deras ansökan till Europas kulturhuvudstad 2014. Se deras video här. Jag gillar verkligen tanken om co-creation och att jämföra medborgardeltagande med öppen källkod.

Jan Lindgren, kampanjledare på Piratpartiet, talade om analogt respektive digitalt engagemang och aktivism. Nils Hertting från Uppsala Universitets institut för bostads- och urbanforskning presenterade sina slutsatser kring medborgardialog i Stockholm och Botkyrka kommun. I eftermiddagens workshop Upplevelsebaserat lärande, med Fredrik Axelzon från GRUL, diskuterade vi bland annat problematiken med att majoriteten av satsningar på medborgardialog och -inflytande sker i projektform.

Som vanligt är det komplicerat och förvånansvärt radikalt att låta människor komma till tals om sin egen livssituation och -miljö. Det är också fruktansvärt kul att arbeta konkret för en förändring. Hurra för lösningsinriktat arbete.

Det här med internet går i perioder. Oftast är jag så trött på datorer när jag kommer hem från jobbet att jag inte riktigt pallar sätta mig privat på the interwebz. Senaste veckorna har jag med glädje också återupptagit TAjT. Det går bra och jag blir inspirerad. Jag träffar drömklubben varannan vecka och Synden var torsdag. Så emellanåt imponeras jag av att jag orkar att prioritera att göra saker på resten av tiden – till exempel gå på 123 Schtunks Onkel Vanja.